De viktigaste svaren och frågorna om RAUKANTEX FP.
Frågor och svar från dina kunder om RAUKANTEX FP
Byggteknik
I Tyskland definieras t.ex. i modellbyggnadsordningen (MBO) objektstyper som har brandskyddskrav:
- Infrastrukturbyggnader: t.ex. inom hälso- och sjukvård, sociala tjänster, skolor
- Höghus > 22 m höjd
- Kommersiella byggnader > 800 m²
- Kontors- och administrationsbyggnader > 400 m²
- Inkvarteringsanläggningar > 12 bäddar
- Restauranger > 40 platser
Dessutom finns det bestämmelser och riktlinjer (t.ex. statliga byggnormer, riktlinjer för skolbyggnader) som definierar de exakta kraven för brandskydd.
Den utvärderar byggnadsmaterialets brandegenskaper med hjälp av specifika testmetoder och gränsvärden. I EU-området ska den tillämpas på nyligen importerade produkter. Jämfört med DIN 4102-1 tar den en mer detaljerad titt på rök- (s = smoke) och droppegenskaperna (d = droplets) hos ett byggnadsmaterial. Detta gäller för byggmaterialklasserna A2-D. Flamskyddade byggmaterial får inte fortsätta att brinna självständigt efter att tändkällan har avlägsnats, dvs. de ska vara självslocknande. I den europeiska klassificeringen anger byggnadsmaterialklassen byggnadsmaterialets bidrag till brandpåverkan.
Detta är endast en orienteringsklassificering. Den faktiska byggnadsmaterialklassen kan endast fastställas genom testning!
| DIN 4102-1 | EN 13501-1 |
| A1, A2 - obrännbart | A1 - obrännbar A2 - obrännbar/flamskyddad |
| B1 - svårantändligt | B, C - svårantändligt |
| B2 - normalantändligt | D, E - normalantändligt |
| B3 - lättantändligt | F - lättantändligt |
s + rök = rökutveckling
s1 - ingen eller nästan ingen rökutveckling
s2 - medelhög rökutveckling
s3 - stark rökutveckling
d + droppar = brinnande droppande/fallande
d0 - inget droppande/fallande
d1 - begränsat droppande/fallande
d2 - starkt droppande/fallande
För klassificering i klasserna B, C och D gäller provningsstandarderna EN 13823 SBI (Single Burning Item, termisk påfrestning från ett enskilt brinnande föremål för byggprodukter) och EN ISO 11925-2 (Flammbarhet hos produkter när de utsätts direkt för en flamma - Del 2: Test med en enda flamma). Klassificeringen görs på grundval av gränsvärdena.
Järnväg
Risknivån (HL, Hazard Level) bestäms av kombinationen av driftsklass och konstruktionsklass. Det finns kategorierna HL1, HL2 och HL3, där HL3 är den högsta risknivån. HL anges av operatören, ofta krävs HL3 för att garantera högsta möjliga säkerhet
Driftsklass | Typklasser | |||
| N: Standardfordon | A: Automatiskt körläge | D Fordon med dubbeldäckare | S: Sovvagn och liggvagn | |
Ytbärande fordon | HL1 | HL1 | HL1 | HL2 |
| Tunnel <= 5 km | HL2 | HL2 | HL2 | HL2 |
| Tunnel > 5 km | HL2 | HL2 | HL2 | HL3 |
| Tunnel, evakuering längs sidorna inte möjligt | HL3 | HL3 | HL3 | HL3 |
Brandskyddskraven för alla komponenter är sammanställda i 26 uppsättningar krav (t.ex. R1, R22, R24, ...). Dessa beror på typ av användning (funktion) och installationsplats. Delvis finns det en förteckning över komponenter. För andra komponenter beaktas exponerat område, brännbar massa och miljö. Varje uppsättning krav består av definierade testförfaranden och specifika gränsvärden (beroende på HL1, HL2, HL3). Kraven specificeras av operatören. Ett R-krav definierar t.ex. syreförbrukning, värmeproduktion och toxicitet.